Hugo Alfvén (1872-1960)

Marias sånger
Four poems by Emil Aarestrup set to music

opus 21, Rudén no. 50

Ved Huset
Det Overstaaede
Blikket
Angst

Year of composition: 1: dated Skagen 23 July 1903, 2: dated Skagen 27 November 1904, 3: dated Skagen 25 November 1904, 4: dated Skagen 24 November 1904
Work category: Voice and piano
Text author: Aarestrup, Emil (1800-1856). Danish author
First performed: 1: 10 May 1905 Kungliga Teatern, Ebba Björkbom, Märtha Ohlson, 2-4: 31 March 1905, John Forsell, Märtha Ohlson
Duration: 8 min
Detailed duration: 1: 2 minutes, 2: 2,5 minutes, 3: 1,5 minutes, 4: 1 minute

Examples of printed editions

1-4. Abraham Lundquist [1906] Abr.L. 3979
1. i Hugo Alfvén, Romanser i urval av Jan Eyron, Stockholm 2004. Edition Suecia, SUE 527, 528

Location autograph: Musik- och teaterbiblioteket
Possible call no. and autograph comment: Forsell's collection. No. 1 Composition sketch Uppsala universitetsbibliotek VMhs 188:12, Fair copy 1 at Stiftelsen Musikkulturens främjande, 2 at Det Kongelige Bibliotek. 2-4 composition sketch at Stiftelsen Musikkulturens främjande,

Literature

Hedwall, Lennart, Hugo Alfvén, Stockholm 1973, pp. 333−334.

Description of work

Ved Huset
Andante E-flat major 6/8
Det Overstaaede
Allegro giocoso G major 3/4
Blikket
Andante, quasi Adagio D-flat minor 3/4
Angst
Allegro agitato A major 6/8

Libretto/text

Ved Huset
Jeg stod, Gud veed hvor længe,
hældet mod Husets Pile;
kun Aftenstjernen lyste,
og det blev mørk og silde.
Men fra Balkonen trængte
igjennen Blomstervremlen
smeltende Accorder,
som om de kom fra Himlen.

Det overstaaede
Ak, det var en tung Forfatning,
som vi dengang leved i,
og vi tog en from Beslutning...
Gudskeelov, det er forbi!
jeg, at ikke elske hende,
hun, at ikke elske mig,
og med Angst, det Gud skal kjende,
vogtede enhvar på sig...
som to Draaber Dug,
der glide paa en Flade glat och jevn,
som to Øielaag der stride bittert
med den søde Søvn.
Ak, det var en tung Forfatning...
Gudskeelov, det er forbi!

Blikket
Du aabner halvt kun Øiet,
men denne Spalt,
den Strimmel
av en formørket, skyet,
heel overtrukken Himmel...
O, ingen Sommerklarhed
er skjønnere i Verden
saa kjøligmørk,
saa regnblaa,
saa foraarsdeilig er den!

Angst
Hold fastere omkring mig
med dine runde Arme,
hold fast, imens dit Hjerte
endnu har Blod og Varme.
Om lidt saa er vi skild ad,
som Bærene på Hækken;
om lidt er vi forsvundne,
som Bobblerne i Bækken.
Hold fastere omkring mig
med dine runde Arme;
hold fast, imens dit Hjerte
endnu har Blod og Varme!
Hold fast!

Marias sånger (Emil Aarestrup)

Aftonstämning
Jag stod, Gud vet hur länge,
drömmande vid hennes boning;
blott aftonstjärnan lyste,
mot himlens blå förtoning,
men från balkongen trängde
igenom blomstervimmel
Ijufva harmonier
som ned från nattens himmel,
från himlen.

Det öfverståndna
Ack, det var dock tunga tider,
som vi den gång lefde i,
men ett fromt beslut vi togo
gudskelof, det är förbi!
jag, att icke älska henne,
hon, att icke älska mig,
och hur ångestfullt vi tvänne
vaktade enhvar på sig...
likt två droppar dagg,
som glida fram på samma blanka qvist,
likt två ögonlock,
som strida bittert
emot sömnens list.
Ack, det var dock tunga tider,
gudskelof, det är förbi!

Blicken
Blott halft du öppnar ögat,
men denna svaga ljusning
uti den himmel skytung,
en rymd af hemlig tjusning
ingen sommarklarhet
är skönare i världen
så kyligt mörk, så regnblå,
så mild och vårlig är denl