Se blommande allena står sommarns sista ros. De väna systrar alla ha vandrat re´n sin kos. Som vän bland höstens blommor ej ens en knopp hon har att hennes rodnad spegla och ge på sucken svar.

Jag vill ej här dig lämna att tyna utan hem. Nu slumra dina kära. Gå, slumra du med dem. Se, dina blad jag skakar så sakta kring det bo, där dina vänner ligga i dödens stilla ro.

Så vill jag snart dig följa, när mina vänner flytt. Min kärleksring förlorat de pärlor honom prytt. När trogna hjärtan kallnat och gjort sin sista färd, vem vill då ensam stanna i denna mörka värld?