Laura Netzel (1839−1927)

Fantaisie pour orchestre [Fantasy for reciter and orchestra]
Fantaisie, adaption symphonique pour orchestre
Fantasi-stycke öfver harpotoner

opus 77

  • Work category: Orchestral works in one movement
  • Text author: Oscar II, King of Sweden and Norway (1829-1907), the poems Fantasiestycke öfver harpotoner and Drömmen
    French trans. by Pierre Eljean
  • Dedication: A sa majesté Oscar II, Roi de Suède
  • First performed: 3 May 1903, Paris. F. Le Rey, conductor.
  • Duration: Approx. 5-10 min

Instrumentation

1.1.1.0 / 0.0.0.0 / hp / str

Solo voices/choir

Solo voice: 1 reader/reciter

Location for score and part material

The parts should be included according to note in pencil on MTB's autograph, but they are most likely lost.

  • Location autograph: Musik- och teaterbiblioteket
  • Possible call no. and autograph comment: Series I 4875 and 4876. 2 score with Swedish and French text.
    Also a score (autograph?) at Bernadottebiblioteket, Kungliga slottet, Musiksamlingen, Handwritten manuscript 018.

Description of work

Andante tranquillo E major 4/4 (C)


Libretto/text

Fantasi-stycke öfver harpotoner
Säg mig, hvadan dessa ljufva toner -
Gungande på välljudsvågor,
Fyllande med helga lågor
Sångarns hela själ?
Månne de hit ned frän högre zoner
Sänktes väl –
Endast som ett mystiskt trollspråks
Evigt dunkla frågor?

Är det af en fläkt blott, strängen röres –
Och så själfmant samljud bringar?
Eller har den änglavingar
Lånat utaf Gud?
Kanske, som i Heimers harpa, föres
Huldsäll brud,
Gömd uti den gyllne ramen –
Och dess aning klingar?

alt.

D'où vient il chant lointain qui vibre dans léspace ...

Drömmen
Redan hvila mänskorna och djuren,
Friden råder uti all naturen.
Midnatt - andetimman - slog
Uti tornet nyss - -
Nyss,
Sista klangen dog
Bortom insjön, bortom dalen
Dalen, sänkt i drömmar,
Än till eko lyss.
Månens milda strålar leka,
Bleka,
Ibland parkens rika kronor,
Än af qvällens dagg- bestänkta
Sänkta, uti vindlös hvilas famn.

Och de sedan öfver vägen fara,
Klara,
Speglande sin bild där nere -
Sist, uppå den gröna ängen,
Sängen
Bäddande bland Floras barn.
Luftig sommarsky sig höjer,
Dröjer
Utaf månglans mildt omgjuten
Snart en silfverslöja höljer,
Döljer
Hennes blida anlete.
Skuggan ilar utåt marken,
Parken
Nu i dunkla draperier
Sveper sina rika hinder -
Under
Tysta träden råder natt.