Valborg Aulin (1860−1928)

Tre Sånger för blandad kör a capella (cappella) (1. Qvällen, 2. Slåttern, 3. Sången)
Three songs for mixed choir a cappella (1. The evening, 2. The mowing, 3. The song]

opus 5

Print

1. C.D. af Wirsén [referring to Carl David af Wirsén (1842-1912)]
2. H. Sätherberg [referring to Herman Sätherberg (1812-1897)]
3. Sången: Andante

  • Year of composition: c. 1890-1900
  • Work category: Mixed choir a cappella
  • Text author: 1. C.D. af Wirsén
    2. H. Sätherberg
    3. C.D. af Wirsén
  • Duration: Approx. 10-15 min

Solo voices/choir

S.A.T.B.

  • Location autograph: Musik- och teaterbiblioteket
  • Possible call no. and autograph comment: Lovénska samlingen, band IV ("Autografer. Donation af Öfverste Chr. Lovén 1913.") [The Lovén collection, vol. IV (Autographs. Donation by Colonel Chr. Lovén 1913]

Description of work

1. Qvällen [The evening]: Andante con moto D-flat major 4/4 (C), /:4 bars:/, 16 bars, in total 20 bars
2. Slåttern [The mowing]: Allegretto F major 3/4, 36 bars, D.C.
3. Sången [The song]: Andante E major 3/8, 33 bars

Libretto/text

1. Qvällen

Betrakta, betrakta!
Han sjunker så sakta
Den flyende dag.

Hur dimmorna bäfva!
En slöja de väfva
Åt nattens behag.

Och foglarnes qväden
Ha tystnat i träden,
Och böljorna sqvalpa
Med domnande slag.

Betrakta, betrakta!
Han sjunker så sakta,
Den flyende dag.

Hur dimmorna bäfva!
En slöja de väfva
Åt nattens behag.

2. Slåttern

Och vinden spelar på trädens strängar
Sin glada visa för fält och ängar,
Och nu går slåttern så lustigt fram
På fädrens vis under stoj och glam.

Hvad fröjd och lif! Se, hur stålen blänka,
Hur slåtterkarlarne lyfta, sänka,
Och lyfta liarne jemt i takt!
Ett slagfält liknar den hela trakt.

Och mången sköldmö der äfven svärmar
med linnepansar och hvita ärmar,
Med rosenkinder och gyllne lock,
Hvem kan besegra den kämpaflock?

3. Sången

Hvad är min sång?
Ett vattusprång,
Som qväller upp och snabbt förrinner;
Det stupar ned
I enslig led,
Der månen blek ur skyar brinner,
Och strålar strö
På vågens snö
Ett dämpadt ljus, som halft försvinner.

Af träd en krans
I silfverglans
Omkring min ådra tätt sig sluter;
Bland gran och tall
Min böljas svall
Sitt lif i tysta stunder njuter,
Och utan namn
I flodens famn
Till sist min svala våg sig gjuter.

Hvad mer, om kall
Jag nämnas skall:
Jag trott, att vågen bör så vara.
Hvad mer, hvad mer,
Om knappt man ser
Den väg de gömda flöden fara,
Blott på ditt tåg
Du stärkt, o våg,
En enda dufven blomma bara!