Ivar Hallström (1826−1901)

Hin ondes snaror. Sagospel med tal och sång i Prolog och Tre akter

Print
  • Year of composition: Likely 1890-1900
  • Work category: Operetta / Comic opera
  • Text author: Henrik Christiernsson [Christiernson]
  • Dedication: (Dedication on the bound piano reduction: "To Allan from Uncle Ivar", on the piano reduction in loose sheets: "Allan Hallström Manuscript from Uncle Ivar")
  • First performed: 7 March 1900, Stora Teatern, Gothenburg (the work was performed a total of 6 times during the period 7-12 March according to "Stora Teatern i Göteborg 1893 - 1929. Några blad ur dess historia utgivna av Axel Fromell", A. Lindgren & Söners Boktryckeri, Göteborg, 1929).
    According to "Tidningen Kalmar N:o 39 Måndagen den 12 Mars 1900" the alto Blenda Nilsson debuted at the premiere of "Hin ondes snaror" (see also the entry on Hallström's "Aristoteles").
    On the same occasion, "Mssrs. Bergström*/ and Schülcker" [sic] also participated in the performance (*/ likely refers to the baritone Oscar Bergström in the role of Halifax and the tenor Birger Schücker as Hugo).
    The conductor was "Mr. Hj. Meissner" (Hallström had however "led and overseen the rehearsals himself" and was also present at the premiere).
    According to Svensk Musiktidning no. 7, 1900: "Marfa: Miss Blenda Nilsson, debut; Pepi, Maurikka: Mmes Emma Meissner, Wahlbom [sic]; Hugo, Halifax, Vlad, Alexi: Mssrs. Schücker, Bergström, Carlander, G. A. Lund"; Carlander is likely identical to the baritone and G. A. Lund likely refers to the tenor Gustav [Gustaf] Adolf Lund. Mrs. Wahlbom could be Anna Wahlbom, who was a member of, among others, Castegrens sällskap and was furthermore an actress (and prompter).
  • Duration: Approx. 90-120 min
  • Detailed duration: Playing time uncertain

Instrumentation

3*.2.2.2 / 4.2. [övriga stämmor saknas]
(picc)
org is also named in the libretto (Act II, Scene 1)

Solo voices/choir

Hugo, ung riddare (tenor)
Marfa (mezzo-soprano/alto)
Alexi, lekbroder och kryddgårdsvaktare i klostret (tenor)
Halifax (baritone)
Pepi, bondblicka (soprano)
Vlad, Hugos sven (baritone)
Maurikka, gammal nunna (unclear, likely a speaking role)
En borgfogde (unclear, likely a speaking role)

Hugos Svenner och Tjenare, Studenter, Noviser, Folk af båda könen

1 sopran (Pepi), 1 mezzosopran/alt (Marfa), 2 tenorer (Hugo, Alexi), 2 barytoner (Halifax, Vlad); 1 kvinnlig och 1 manlig talroll

Kör: (damkör, manskör, blandad kör; stämmor framgår ej av autografen)

  • Location autograph: Musik- och teaterbiblioteket
  • Possible call no. and autograph comment: Ivar Hallströms archive / Z/Sv (handwritten libretto [autograph], bound piano reduction without vocal parts and a piano reduction in loose sheets with vocal parts, Marfas parti [Act I] and orchestra parts); a handwritten piano reduction is also extant in Hallström's 'Pianoverk. Samlingsvolym'.

Description of work

[No.] 1. Inledning: Moderato F minor 4/4 (C)

Prolog
Ett åttkantigt, förfallet, mindre rum i ett gammalt slott. I fonden en stor kamin, öfver hvilken sitter ett större porträtt af en gammal riddare med bistra drag. Gammaldags tunga möbler. Till venster [sic] ett ekbord med en stor karmstol. Till höger fönstret.
Scen 1: Scenen är mörk; man hör kraftiga hammarslag utanför dörren i fonden. Sorl af röster. Uppskrämda flädermöss [sic] flaxa i rummet och försvinna i kaminen. Råttor springa öfver golvet. Kör [af Slottets tjenare hörs] utanför. Dörren synes svigta. Ett jernspett synes i öppningen. Dörren flyger upp med ett våldsamt brak. Hugo kommer in och drar med sig den skälfvande fogden. Han ser sig omkring. Fogden darrar, korsar sig. En sven tar facklan, som Hugo räcker honom. Ett par tjenare börja göra upp elden, sedan veden blifvit intagen. Hugo sätter sig. Det röker [sic] in i kaminen. Man öppnar fönstret. Från kaminen höres tjut och oväsen. Vid det sista utropet [från kören] ramlar ett föremål ner ur spiseln och blir liggande midt på gofvet. Alla springa ut, och tappa i förskräckelsen sina verktyg. Hugo, Slottsfogden, Slottets tjenare
Scen 2: Tab[lå]. Hugo skrattar. Han kastar fågeln ut genom fönstret. Fogden vill följa de andra. Hugo tar honom i armen. Fogden är nära att tappa bägarn [sic] och måste sätta den på bordet. Hugo skrattar. Han pekar på fönstret. Fogden dricker. Hugo tar fogden i armarna och skjuter ut honom. Hugo, Fogden
Scen 3: [Nr 2] Hugo ensam. Han går omkring och letar, i det han lyser sig med facklan. Han stannar framför porträttet. Han fyller bägaren. Han slungar bägarens innehåll i elden, som flammar upp. En skräll höres, stamfadrens porträtt försvinner och en satanisk skepnad visar sig i dess ställe, i samma ställning som porträttet. Gestalten pekar på släggan, som ligger på golfvet, och sedan på spiselns kant. Hugo tar släggan och slår tre slag i öfvre kanten af kaminen. Vid tredje slaget störtar kaminen tillsamman. Gestalten försvinner och i spillrorna ser man en skön flicka (Marfa) med gullgult hår sitta med ett gyllne skrin i handen. Ett skimrande ljus belyser skatten och flickan. Hugo häpnar och drager sig tillbaka. Flickan ler och räcker honom skatten. Hugo går långsamt fram och tar skrinet, i det han faller på knä. Ett gäckande skratt höres från bilden. Synen försvinner och Hugo springer upp, medan ridån hastigt faller. Hugo [Marfa]

Akt I
Första tablån
En grund dekoration, föreställande en trång, halft grottlik dalsänka i skogen. Högt i fonden ser man en flik af en röd aftonhimmel medan två trädstammar. - En smal björk står nära fonden. I ett hörn till höger ett bristfälligt trätak; derunder halm och några klädtrasor. Ett mångfärgadt orientaliskt skynke hänger som gardin för skjulet. Mellan stenar i marken ett djupt hål.
Scen 1: [Nr 3] Kören hörs under jorden. Halifax kommer med väldig fart, liksom utkastad, ur hålet, och blir sittande på marken. Scenen har blifvit mörk, men blir småningom ljusare. Under mörkret, som upphör vid Marfas entré på scenen, belyses Halifax af grönt ljus. Han ser sig omkring och nickar gladt. Underjordisk Kör, Halifax, Marfa
Scen 2: Marfa synes i hålet uppe i fonden. Figuren visar sig tydlig mot det ljusa solskenet utanför. Hålan är halfmörk. Hon är klädd i trasig zigenardrägt, med guldblondt utslaget hår. Hon kastar ned en dödad råbock. Lyssnar utåt. Hon kastar sig från öppningen öfver till björkens krona, som vajar fram och åter dervid [sic]. Sedan klättrar hon med ilande fart utför stammen, samt stannar lyssnande vid berget i fonden. Man hör utanför sorl af röster, jägarhorn och hundskall, som småningom aflägsnar sig. Hon bugar sig ironiskt och djupt. Hon hoppar och räcker lång näsa med begge [sic] händerna åt ingången till hålan; sedan kastar hon sig rak lång [sic] på magen, och stödjer hakan i händerna. Halifax sitter på en sten. Marfa får syn på honom. Hon rycker brefvet från honom. [Nr 4] Marfa öppnar brefvet och läser. Hon tar ur sin barm en talisman, svänger med talismanen. Hornen, den raggiga huden och svansen ha försvunnit. Hon bär en grå, i flikar nedhängande drägt. Halifax gömmer talismanen. Jagthornen höras. Marfa springer upp på en sten. Man ser Hugo i öppningen af berget; men i samma ögonblick tillslutes denna, då Marfa ger Halifax ett tecken. De skynda skrattande ut. Halifax, Marfa [Hugo]

Andra tablån
En bergig öppen plats i skogen, med ett vattenfall.
Scen 1: Hugo i jagtdrägt, står på en klippa med en båge i handen. Han spejar utåt. [Nr 5] Hugo
Scen 2: Hugo och Vlad talar med varandra. Man hör sång på afstånd. Hugo, Vlad
Scen 3: Marfa, klädd som vandrande sångare med zittra [sic] på ryggen, och svart hängande hår med tvärskuren lugg. Alexi, tjock och rödmosig, med en flaska hängande bredvid gördeln. Halifax i narrdrägt med en nyckelharpa. Marfa och Halifax ha Alexi emellan sig. [Nr 6] De svänga om och byta plats, så att Halifax kommer i midten. Samma spel som förut. - Marfa kommer i midten. Alexi kysser Halifax. Vill omfamna Marfa. Marfa skrattar. Alexi instämmer i skrattet, omfamnar Halifax. Han omfamnar Halifax. Alexi lägger armen öfver Halifax' nacke och drar honom uppåt, der de sätta sig, och tvingar honom att dricka ur hans flaska. [Nr 7] Halifax tar efter mycken tvekan en klunk ur flaskan. Marfa ser på Hugo. Hon vänder sig bort. Vinet har gjort verkan på Halifax; han fräser som en katt, och söker klösa Alexi. Marfa vill kyssa Hugos drägt. Han hejdar henne. Han vill gå. Alexi stödjer Halifax. Halifax är osäker och argsint. Alexi kommer fram, bugar sig. Marfa har gått till Halifax. Hon lyssnar. Hugo (gömd), Marfa, Alexi, Halifax
Scen 4: Marfa [talar till Halifax, i det hon triumferande ser efter Hugo. Hon tar Halifax' hand. De gå, arm i arm, dansande och sjungande, ut. Marfa, Alexi, Halifax

Akt II
En trädgård i klostret. Murar på båda sidor med vinrankor. Utanför muren till höger, skog. På muren till venster en stor lucka, som kan fällas ner inåt scenen. Inne på scenen ett äppelträd med temligen låg stam, och grenar åt skiljda håll, så att en ej alltför obeqväm [sic] sittplats kan åstadkommas två meter öfver marken. Nära venstra muren, en källarlucka med trappa till vinkällaren. Äppelträdet står i full blom; även blomma buskar med caprifolium [sic] m. m. Venstra muren viker af uppåt fonden i rät vinkel utåt, så att kryddgården föreställes fortsätta åt detta håll. Bakom träden långt bort skymta nunneklostrets byggnader. Strålande solsken silar genom trädens grenar, och vinden susar sakta. Vårstämning.
Scen 1: Vid ridåns uppgång hör man en orgel spela, och sång. Mot slutet deraf synes Halifax i ett träd ofvanför muren till höger. Han bär fortfarande narrdrägt. [Nr 8] Han trefvar på trädets grenar. Han kryper utefter trädets gren, och når platsen i äppelträdets centrum midt på scenen, sätter sig på trädets midtparti. Man hör skratt och prat från klostret. Pepi och unga flickor, alla i novisdrägt, komma från fonden. De se sig om, lyssna och undra. Flickorna få syn på Halifax. De hviska nyfiket med hvarandra, och peka på honom. De brista ut i skallrande skratt. Halifax gömmer sig. Pepi skrattar. Halifax finner sig. Flickorna skratta. Flickorna närma sig. Under sången bli de djerfvare. Några sätta sig på bänken, andra klifva upp på densamma och stödja sig mot trädgrenarne; några sätta sig på marken. - Det hela bildar en pyramidformig grupp, hvars spets utgöres af den gulklädde narren. [Nr 9] Flickorna lyssna begärligt. Pepi suckar. Halifax [talar] långdraget, ironiskt. Pepi [lyssnar] uppmärksamt. Halifax skrattar. Pepi studsar, och [talar] eftertänksamt. Flickorna närma sig. [Nr 10] Halifax drar till ett dissonerande accord [sic], hvarvid sången afbrytes. Pepi försöker fortsätta, men, genom Halifax' inflytande, ledes hennes tankegång in på andra saker. Flickorna dansa med hvarandra. Marfa synes på andra sidan muren; när de få sigte på henne, skrika de till och springa sin väg. Halifax, Pepi, Noviser
Scen 2: Marfa (klädd som sångare) hoppar ner från muren på scenen. Halifax sätter foten på marken. Halifax klifver försiktigt ner, och sätter foten pröfvande på marken, går omkring på scenen. Marfa står i tankar. [Nr 11] Halifax lyssnar [till Marfa]. Halifax, Marfa (klädd som sångare)
Scen 3: Tvenne tjenande nunnor bära en längre låda med lock. Systrarne draga fram en lång låda ur luckans öppning; den bör vara försedd med uppstående kanter vid långsidorna, samt väl passa till matlådans bredd och längd. Maurikka tar ur öppningen ett nedhängande rep, försedt med krok, och sätter fast kroken i lådan. Hon ringer på en klocka, hvars snöre sitter innanföre muren. Lådan drages hastigt ut, i sned riktning uppåt. Nunnorna gå. Maurikka [Två nunnor]
Scen 4: Alexi kysser Maurikkas hand och lägger den på sitt hjerta. Hon tar Maurikkas hand. Alexi kysser henne. Halifax tittar fram. Alexi och Maurikka gå till källarluckan, som Maurikka öppnar, hvarefter de stiga ned. Halifax smyger sig långsamt fram, och, vid ett tecken af honom slår luckan igen. Hon vrider om nyckeln. Man hör ett horn utanför. Han ger ett tecken med talismanen. I muren bildar sig en hvälfd port, hvars dörr springer upp utåt skogen. Det blir ett ögonblick mörkt på scenen; småningom ljusnar det. I fullt strålande solsken sitter Marfa på bänken vid trädet med ett breviarium i knäet. Hon är hvitklädd, med det rika blonda håret utslaget kring sina axlar. Maurikka, Alexi, Halifax
Scen 5: Hugo kommer in genom porten, som faller igen efter honom. Han ser sig häpen och hänryckt omkring. [Nr 12] Han får syn på Marfa. Hon låtsar [sic] läsa i handskriften. Hon stiger upp, låtsar se Hugo, som hänryckt betraktar henne. Marfa spelar häpen. Maurikka och Alexi synas vid fönstergallret i trappan. Hugo slår upp porten, som framtrollats i muren. Han böjer knä. Marfa låtsar bli hänförd. Hugo springer upp och slår sina armar kring henne. Han kysser henne. Vid kyssen ser man, hur hon blir förvandlad. Sedan för han henne hastigt ut genom porten, som derefter försvinner. Marfa, Hugo
Scen 6: Alexi och Maurikka [är] i källaren. Halifax (med Alexis drägt och utseende) sticker fram hufvudet ur en buske. Han lyssnar. Han sträcker talismanen mot gluggen, som stänges för med en lucka, talar sedan med ihålig röst. På ett tecken af talismanen öppnas matluckan och klockan börjar ringa. Ett fat vin synes vid äppelträdet. [Nr 13] Halifax, vänd mot luckan i muren, höjer talismanen. Den ene studenten efter den andra ramlar ner genom luckan. Halifax träder fram i midten af de församlade. Han pekar på fatet, kring hvilket står en krans af bägare. Alla fylla sina bägare, medan Halifax öppnar fatets kranar. Alla dricka. Halifax [talar] oförsigtigt. Han finner sig. De dricka. Halifax ser på dem i smyg. Han tar en yngling under hvardera armen. Vild [sic] tumult. Det börjar mörkna. Alexi, Maurikka, Halifax, Studenter
Scen 7: Alexi höres våldsamt bulta på luckan. Alexi och Maurikka bulta fortfarande. Några studenter gå mot källaren. De andra ha yra och tafatta dragit sig tillbaka. 1sta studenten vrider om nyckeln och öppnar luckan, men låter den falla igen; Maurikka och Alexi komma upp. Alla ge till förskräckta rop, under det de ömsom betrakta Alexi och Halifax. Alexi får syn på Halifax, denne likaledes på Alexi, hvars gester och minspel han härmar. Man hör klockringning. Från fonden komma Pepi och Noviserna. De förre, Maurikka, Alexi [Pepi, Noviser]
Scen 8: Studenterna [äro] yra i mössan. Maurikka sträcker fram korset. Alexi lägger fingrarne på korset. Halifax ser sig om, hvar han skall komma undan. Han [talar] till Maurikka salvelsefullt och ironiskt. [Kören] rusa på Halifax. Denne lyfter talismanen. En låga slår emot dem. De rygga tillbaka, falla på knä och korsa sig. Halifax har ställt sig på flygmaskinen [sic]. Han slår med talismanen. Hela äppelträdet står i flammor, som slå ut åt alla sidor. Muren ramlar och genom densamma far Halifax ut. Skrik och spring. En del krypa ut genom luckan, andra ligga på marken. Novserna fly alla ut genom muren, samma väg som Halifax. De förre, Pepi, Noviser

Akt III
[Första tablån]
En sal i borgen. Äldre stil.
Scen 1: Marfa, klädd i fantastisk lysande drägt, med smycken på armar och hals. Hon lyssnar ett ögonblick. [Nr 14] Hon går mot Hugos dörr, men stannar betänksam. Blir beslutsam. Går hastigt ut, men möter Halifax. Marfa
Scen 2: Halifax (klädd som narr) talar till Marfa. Marfa pekar på Hugos dörr. [Halifax] tar fram en flaska. Marfa, som stått tankfull, ser med svartsjuk blick åt Hugos dörr. Halifax skyndar ut. Marfa, Halifax
Scen 3: [Nr 15] Hugo kommer hastigt in och stannar häpen, derefter störtar han fram och fattar om Marfa, samt kastar af henne slöjan. Deras läppar mötas i en lång kyss. Hugo pekar på madonnans bild. Marfa vänder sig åt sidan. Hugo håller fast hennes hand. Han trycker henne till sig. Marfa slår armarna om honom. [De särar på sig.] Marfa är ångestfull, Hugo sorgsen. Han vill skynda fram att omfamna henne, men hejdar sig, - ser ömt och sorgset på henne, och skyndar ut. Marfa, Hugo

Andra tablån
Samma dekoration som i förra tablån.
Scen 1: Marfa (i samma drägt som förut) kommer tankfull in och ser sig omkring. [Nr 16] Hon pekar på madonnabilden, knäböjer. I detsamma höres ett disharmoniskt läte, som af en dörr, som brytes upp. Halifax, som zigenare, kommer in från sidan. Marfa, Halifax
Scen 2: Halifax pekar på sin drägt. Han får se madonnabilden, som Marfa drömmande betraktar, och kryper ihop med en grimas. Han pekar på dörren, går mot den. Marfa ser smärtfullt på madonnan. Hon går dröjande mot dörren. Halifax har redan försvunnit. Vid dörren stannar hon, skyndar sedan fram till madonnan och kastar i vigvattenskärlet alla sina smycken från hufvud och armar, samt går hastigt ut. Marfa, Halifax

Scenförändring
Skog utanför borgen, hvars murar skymta bakom träden. Vid avantscenen en smedja med blåsbälg, koleld och alla tillbehör. Alla äro samlade på scenen och tvenne bönder hålla på att glödga jernstycken i elden.
Scen 1: [Nr 17] [Bond-]flickorna har [med sig] vinkrus och bägare. Halifax slår i hemlighet några droppar i sitt krus. Vlad har tagit af sig tröjan och kaflat [sic] upp ärmarne. Halifax slår med släggan på städet, hvarur gnistor springa. Kören har höjda bägare. Marfa (som gammal gumma, med stort dok) träder emellan. Halifax tar fram en börs ur barmen. Han lägger pungens innehåll i bägaren och räcker den åt Marfa. Bägaren går hand i hand. Vlad tar den sist, och ställer den på golfvet i midten. Han lyfter hammaren. Pepi blir förtviflad.
De två jernstyckena, som glöda, blir framburna. Vlad och Halifax fatta tängerna och lägga jernen på städet, höja släggorna och börja smida. Halifax slår dubbla slag mot Vlad, utan att det minsta anstränga sig, eller ge akt på hvar slagen träffa, hoppar och sjunger. Gnistorna flyga kring honom. Under tiden har Pepi tagit hans vinkanna, och satt dit en annan i stället. Alla se med undran på honom.
De sluta smida. Jernstyckena bäras åter af de två och läggas i elden. Pusten sättes i gång som förut. Marfa tar en bägare från en kringstående. Halifax sätter kannan för munnen och tar djupa klunkar. Pepi torkar Vlads panna. Halifax blir rädd.
Jernstyckena bäras fram som förut. Halifax, som börjar bli vresig, tar uti jernet med fingarne. Alla ge till ett utrop och se undrande på honom. Han hoppar vildt kring städet och slår derpå. Halifax tömmer kannan. Vlad stannar i arbetet. Halifax slappar af och han stannar i smidet. Vlad smider oförtrutet. Alla se med undran på Halifax. Marfa sjunger.
Under detta har Halifax fullkomlig [sic] somnat in. Den långa svansen och klorna synas. Vlad har i detsamma slutat smida, och visar den färdiga hästskon. Vlad jublar. Han får se Halifax. [Marfa föreslår Vlad att de ska nagla Halifax till marken.] Vlad gör så. Vid slaget, som fäster piken i marken, ruskar Halifax på sig, och dervid faller talismanen på marken. Marfa skyndar fram och tar den med högra handen. I detsamma vaknar Halifax fullständigt. Han ser sig omkring. Han är nu i samma satansdrägt, som vid sitt första uppträdande. Han vill springa fram, men hejdas af den fastspikade svansen. Pepi, Vlad, Halifax, Marfa, Landtfolk
Scen 2: Halifax springer med otrolig hast i en cirkel, hvari den sträckta svansen bildar radien, under allmänt hånskratt. Marfa spritter till vid Hugos åsyn och gömmer sig. Halifax kastar sig fram, så att han får tag i hennes venstra hand, och drager henne inom sin krets. I detsamma tappar hon sin drägt, och står klädd i den trasiga zigenardrägten från 1sta akten. Hon rycker sig lös, jublar. Halifax böjer sig ner och lyssnar, ropar nedåt, lyssnar. Han sjunker i djupet med ett åsklikt dån. Eldflammor slå upp. - Scenen blir åter ljus. - Den afslitna svansen sitter qvar [sic] vid piken. Marfa har sjunkit på knä bredvid Hugo. Alexi tar piken med svansen, som Vlad ryckt upp ur marken. Vlad omfamnar Pepi, i det han håller bägarn med pengarne i ena handen. Marfa kastar sig i Hugos armar. De förre, Hugo, Alexi


Libretto/text

[Nr] 2. Ballad. Melodram. Cavatina: Du underlige gamle der [sic] ...
1. Och riddaren satt med bägarn i hand
2. Och riddaren qvad till den onde på
3. Han blef rik, han blef stor (Hugo)

[Nr] 3. Introduktion och Kör. Melodram. Visa: Halifax! Halifax! Gif akt! /.../ Goddag igen! Ett tack för längesen, Du gamla jord! /.../ Tag fatt! Tag fatt! (Kör [under jorden], Halifax, Marfa)

[Nr] 4. Duo: Den unge junkern af Lucifer fått Guld uti mängd /.../ Det der var junkern ... Och hon är Marfa ... (Marfa, Halifax)

[Nr] 5. Recit. och Aria: Om än hon kommer, att väcka min harm (Hugo)

[Nr] 6. Terzett: Vi äro ett muntert folk, vi tre! (Marfa, Alexi, Halifax)

[Nr] 7. Qvartett: Hvem är du, säg? /.../ En fattig sångarsven ni ser i mig /.../ Säg, har din zittra sådan makt? /.../ Den kan långt mera /.../ Tag blott en klunk (Hugo, Marfa, Alexi, Halifax)

[Nr] 8. Inledning. Recit. och Kupletter: Jag hönsen kackla hör derinnanför /.../ 1. En liten gulfink satt engång /.../ 2. I verldens allra första dag (Halifax)

[Nr] 9. Kupletter: 1. Liten flicka, täck och söt /.../ 2. Kom en gosse i hennes väg (Halifax)

[Nr] 10. Kör. Scen. Kupletter och Kör: Semper vivans in æternum /.../ Pecca ... pecca ... /.../ Hahaha! /.../ Hahahahahahahaha! /.../ Ty för hi och för hej, under skämt och sång (Noviser, Pepi, Halifax)

[Nr] 11. Arioso: Ren i skapelsens gryning unga /.../ Under yta af himmelsk fägring (Marfa, Halifax)

[Nr] 12. Duo: Är detta en dröm ... någon tjusande hägring? /.../ Gud det är hon! Mitt klappande hjerta, var stilla! /.../ Allt skall du glömma, som förr var dig kärt /.../ Ett under oss båda Förde tillsamman (Hugo, Marfa)

[Nr] 13. Final: Passa på! Kommen strax hit ner! /.../ Alexi! / Ja, enhvar af er mig känner! /.../ 1. Fratres et sorores /.../ Bibamus! Slå sorgen ihjäl! /.../ 2. Andra glaset sedan - /.../ 3. Kryddan på kalaset - Bim bam, tulululululu! (Halifax, Studenter)

[Nr] 14. Scen: Skall jag gå in? I djup och bitter smärta (Marfa)

[Nr] 15. Duo: Han kommer! Ljufvaste ros på min stig /.../ Vi följas i lifvet, vi enas i döden, Vår känsla ej släckes (Marfa, Hugo)

[Nr] 16. Melodram och Cavatina: Nu åter här .. I borgen irrar jag (Marfa)

[Nr] 17. Final: Här äro vi nu! Hur skall det gå? /.../ Vi bjuda er först, att läska er tunga /.../ Det är bra! Slå i, små flickor unga! /.../ Böj dig nu strax Under hammarslag /.../ 1. Hos bonden den lede gästa' /.../ Och sen var det slut med hans makt! 2. Fram stack nu en hästhof ur skorna /.../ Tog pengarne sen och försvann! /.../ Fram stucko de gömda klorna, Och ful såg han ut, minsann! Hahahaha! /.../ Nu lifvet ler mot oss i solskensglans! Och jag till klostret för hin håles svans. (Pepi, Halifax, Vlad, Marfa, Hugo, Alexi, En bonde, Landtfolk)