Helena Munktell (1852−1919)

Ce qu'entendent les nuits
Majnattsröster
Amours de mai
[No. 3 from 'Dix Mélodies pour Chant et Piano']

Print
  • Year of composition: c. 1890-1900
  • Work category: Voice and piano
  • Text author: 'Poésie suédoise de E. A. Karlfeldt
    Adaption française de A.L. Hettich'
  • Duration: 3 min
  • Detailed duration: 2 min 14 sec

Examples of printed editions

Paris, Alphonse Leduc, Editeur (A.L.10,190), Edition pour Voix élevées. Location mark at Musik- och teaterbiblioteket: H. Munktell's collection, indexed under Majnattsröster

Location for score and part material

Musik- och teaterbiblioteket

  • Location autograph: Musik- och teaterbiblioteket
  • Possible call no. and autograph comment: H. Munktell's collection, indexed under 'Majnattsröster' [Voices of nights in May]

Description of work

Molto animato G major 2/4

Links

Digitised by Musik- och teaterbiblioteket and available for free from http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:statensmusikverk-111 (all 10 songs)


Libretto/text

Ce qu'entendent les nuits

Une voix chante au loin et nous appelle:
voix des vallons et des bois joyeux.
C'est le printemps aux caresses trop brèves;
en cette nuit de mai, nos cœurs soient heureux! puis jamais!

Sur ton front je pose le voile d'épousée
et des violettes où tremble la rosée;
que leur parfum sous la brise s'exhale
en la divine nuit! puis jamais!

Des champs s'élèvent des voix frémissantes,
mais plus haut s'élève la voix de mon cœur.
Penche! et t'enivre du trouble d'aurore
que vibre l'âme, une fois...puis jamais!

Oh! berçons-nous à l'extase infinie
où nous retient la clémence des nuits.
Hâte ma joie, prochain est le jour!
En cette belle nuit, aimer!..puis jamais

Majnattsröster

Hör, hur den kallar oss - hör du ej sången?
Klingande strömmar i dalen den ner:
"Snart är den lustiga vårtid förgången;
jubla en majnatt och se'n aldrig mer!"

Kring dina lockar jag brudslöjan lindar,
Kransen af daggig viol jag dig ger;
friskt skall den dofta i vakande vindar,
dofta en majnatt och se'n aldrig mer."

- "Våren jag hör öfver markerna sjunga,
högre mitt hjerta dock manar och ber.
Dig vill jag gifva, hvad känslorna unga
skänka blott en gång och se'n aldrig mer!

En gång vår kärlek den unga och skära,
Blommar i lifvet och doftar och ler.
Skynda min brud, ty dagen är nära
Kyss mig i dunklet och sen aldrig mer!

——————————

(I de två sista stroferna skiljer sig texten i Munktells sång från Karlfeldts original, där det istället heter:

"Våren jag hör över ängderna sjunga" och "En gång min kärlek, den jungfruligt skära, samt "Skynda, min brudgum, ty dagen är nära, Kyss mig en majnatt, och se'n aldrig mer!")