Ludvig Norman (1831−1885)

Ögonkast [(approx.) Glances / A glance / Sight]

opus 49 no. 4

Print
  • Year of composition: 1877
  • Work category: Voice and piano
  • Text author: C.D. af Wirsén [referring to Carl David af Wirsén (1842-1912)]
  • Duration: Approx. 1-5 min

Examples of printed editions

• Levande musikarv/Swedish Musical Heritage. Emended edition nos. 1209–1220, Stockholm 2016
• Stockholm, Huss & Beer (H.&B. 179), no. 4 from 12 Sånger till Dikter af C.D. af Wirsén komponerade för en röst och piano [12 songs to poems by C.D. af Wirsén composed for one voice and piano], book 2, published in 1878, Musikbiblioteket's copy bears the dedication 'Till Fru Jenny Sellholm af Komponisten. Julafton 1878’ [To Mrs. Jenny Sellholm from the composer. Christmas Eve 1878].

Location for score and part material

Musik- och teaterbiblioteket

  • Location autograph: Musik- och teaterbiblioteket
  • Possible call no. and autograph comment: Lovénska samlingen, band IV ('Autografer. Donation af Öfverste Chr. Lovén 1913') [the Lovén collection, vol. IV (Autographs. Donation by Colonel Chr. Lovén 1913)]

Description of work

Med enkelt uttryck [semplice] A major 4/4 (C), 56 bars

Libretto/text

Ögonkast

Du kom en qväll, jag mins det som igår
och strök ur pannan sakta bort mitt hår
och sade stilla: "låt ditt grubbel fly,
du ser ej stjernan för den mörka sky!"

Se'n dess ha dagar gått och år också,
den snabba flykten knappt jag aktat på:
jag vet, du lemnat mig, jag vet, du gick,
du var ju hos mig blott ett ögonblick.

Må lifvets glädje gälla hvad den vill!
Jag kan den vackra sagan utantill,
och, hur det är, jag hoppas mången gång:
en vacker saga kan ej vara lång.

Och dimman stiger upp i enslig qväll
och sveper in i töcken skog och fjäll,
de mörka moln i tunga massor stå
men oförfäradt är mitt bröst ändå.

Ty ofta hör jag, fördt af vindens bud,
din ljufva stämmas välbekanta ljud;
det hviskar stilla: "låt ditt grubbel fly,
du ser ej stjernan för den mörka sky!"

Då ser jag upp, och molnet delar sig,
och dimman skingras öfver dal och stig,
en stjerna rinner klar på fästet fram,
ditt öga lik, så mild och allvarsam.