Ludvig Norman (1831−1885)

Den döda [The deceased]

opus 49 no. 7

Print
  • Year of composition: 1878
  • Work category: Voice and piano
  • Text author: C.D. af Wirsén [referring to Carl David af Wirsén (1842-1912)]
  • Duration: Approx. 1-5 min

Examples of printed editions

• Levande musikarv/Swedish Musical Heritage. Emended edition nos. 1209–1220, Stockholm 2016
• Stockholm, Huss & Beer (H.&B. 179), no. 7 from 12 Sånger till Dikter af C.D. af Wirsén komponerade för en röst och piano [12 songs to poems by C.D. af Wirsén composed for one voice and piano], book 3, published in 1878, Musikbiblioteket's copy bears the dedication 'Till Fru Jenny Sellholm af Komponisten. Julafton 1878’ [To Mrs. Jenny Sellholm from the composer. Christmas Eve 1878].

Location for score and part material

Musik- och teaterbiblioteket

  • Location autograph: Musik- och teaterbiblioteket
  • Possible call no. and autograph comment: Lovénska samlingen, band IV ('Autografer. Donation af Öfverste Chr. Lovén 1913') [the Lovén collection, vol. IV (Autographs. Donation by Colonel Chr. Lovén 1913)]

Description of work

Ej för långsamt, med mycket uttryck [not too slow, very expressive] F major 4/4 (C), 10 bars, Lifligt och rörligt [lively and mobile] 6/8, 14 bars, tillbakadraget i takt [restrained in pace], 2 bars, in Tempo, 6 bars, häftigt och påskyndande [intense and accelerating], 4 bars, något tillbakadraget [somewhat restrained], 2 bars, Första tidmåttet: hviskande [initial tempo: whispering], 19 bars, deklamatoriskt, nästan tonlöst [(approx.) in a recital style, almost toneless], 4 bars, Första tidmåttet [initial tempo] 4/4 (C), 11 bars, in total 72 bars

Libretto/text

Den döda

Bevara ren din barndoms ljufva tro,
förutan den fins ej på jorden ro.
Bevara jemt din första kärlek ren,
förutan den är hvarje glädje sken!

Jag egde en vän, i hans hjerta jag såg,
ett skimmer af snö öfver sinnet låg.
Han glömde i lifvets mödor och lust
sitt hjertas frid vid sirenernas kust.

Nu är han väl ärad och glad och rik,
nu är han väl alla de andra lik.
Men stundom i nöjets rus han känt
som flöge i hjertat en dörr på glänt,
en dörr till ett hemligt rum i hans själ,
som annars han bommat och reglat väl.

Der ligger på bår i brudlig skrud
hans barndomstro, hans minne af Gud.
O helga gemak, o slocknade hopp,
o dörr, som i skärande ljud går opp!

O heliga frid i svepning af snö,
o löften af nåd, som i synden dö!
Hon sofver så djupt, hon vakna ej skall,
han sjelf henne dödat. Hon hvilar så kall.

Bevara ren din barndoms ljufva tro,
förutan den fins ej på jorden ro.
Bevara jemt din första kärlek ren,
förutan den är hvarje glädje sken.