1. Och vill du väl, så får du väl, så har du väl min hela själ till träl att älska och pina och trampa ihjäl med tramp af din häl, du höga du svingande vilda i dansen.

Men får du min, så tar jag din. Så våga, vinn och dansa in, rätt in i lågornas rike och brinn och brinn med syn och med sinn. Det brinner en eld, han brinner så klar i dansen.

Och se vi gå som lågor gå i dans och slå ihop och nå det blå och jorden blir aska under oss två. Vi saliga två, det är blåsande eld som bär oss i dansen.

2. Det flammar en eld där vi stå i sotet med nackar som nicka. Vi släpa och slita och slå och hamra och hacka och sticka. Åhi, tralala, åho, det går bra, åhej, håll i och dra, det är långt till mat och dricka.

Och bälgarna blåsa i kapp och ugnarna steka och skålla. Vi svettas vid kran och tapp. Vi trampa som djur i en fålla. Åhi, tralala, åho, det går bra, åhe, håll i och dra så länge ben och armar hålla.

Hör hjulens och visslornas rop och hatet som dunkar i hopen. Men allting tar slut i en grop och ändan på visan är snopen. Åhi, tralala, åho, det går bra, åhej håll i och dra, så dra vi oss fram till gropen.

3. Högt i det höga slår vintergatan sin bro. Ensam och fri jag går som i en främmad stad. Hemlös, fast jag har hem, rolös, fast allt är ro, längtar jag, men till vem? hoppas jag, men på vad? Snön gör det tyst, och år läggas till årens rad. Vänner, ungdom och tro djupt i det djupa bo.