Emil Sjögren (1853-1918)

Tre sånger [Three songs] (1. Hur ljuv den stund, 2. Provence, 3. Orientale)

opus 43

Print

1. Hur ljuv den stund (C R Nyblom)
2. Provence (Oscar II)
3. Orientale (Victor Hugo)

  • Year of composition: 1905 refers to Opus 43; the individual songs were composed
    No. 1: 1897 (1887?)
    No. 2: (1902?)
    No. 3: (1881?)
  • Work category: Voice and piano
  • Text author: No. 1: C R Nyblom [referring to Carl Rupert Nyblom (1832-1907)] after a poem by Thomas Moore (1779-1852)
    No. 2: Oscar Fredrik [referring to King Oscar II of Sweden (1829-1907)]
    No. 3: Victor Hugo (1802-1885) [from "Les Orientales" (1829)]
    Translations into French by Berta Sjögren (1866-1967) [No. 1] and Magnus Synnestvedt (1879-1947) [No. 2], respectively
  • Dedication: No. 1: To Mrs Berta Sjögren
    Nos. 2-3: -
  • Duration: Approx. 10-15 min

Examples of printed editions

Levande Musikarv/Swedish Musical Heritage. Emended edition nos. 146-190 (2014)
Samlade sånger [Collected songs]. FST 1949

  • Location autograph: Musik- och teaterbiblioteket

Description of work

1. Hur ljuv den stund [(approx.) How sweet the moment] (O doux instants d'un jour serein): Andante tranquillo C major 4/4 (C), 44 bars
2. Provence: Andante con licenza G major 4/4 (C), 2/2, 50 bars
3. Orientale: Andante sostenuto D-flat major 3/4, 62 bars

Work comment

Opus 43 was compiled in 1905 from previously composed songs

Libretto/text

1. Hur ljuv den stund, när det mot afton lider, och solen trött i vågen döljer sig! Då stiga drömmar upp ifrån forna tider, och minnets aftonsuck flyr tyst till dig.

Och när jag ser den ström av ljus, som målar den blanka våg längst bort vid västerns rand, jag ville vandra fram på gyllne strålar och tro mig hinna så ett fridens land.

2. Diktens förlovade land, hem för kärlek och sång, jag på din prisade strand dröjde också en gång. Ja mitt lyckliga öga dig såg, tjuserska, speglad i djupblå våg.

Våren sin stämpel har satt nu på ditt blomstrande bröst. Ljuvt i den skymmande natt näktergalarnas röst, trånsjukt tolkande sällhetens hopp, stiger ur doftande häcken opp.

Sköna förföriska land, mål för tanke och sång, jag på din prisade strand drömde också en gång. Och mitt lyckliga öga dig såg, tjuserska, speglad i djupblå våg.

3. Skönt är när grönskan sänder smekande välluktsrus, träden med fulla händer svalka strö ut och sus, springbrunnar pärlbestänka palmer som kronan sänka, kring minareter blänka svanor i kvällssolsljus.

Skönt är på bädd av mossa sjunga en spansk ballad, låta små systrar frossa av melodiers bad. Ack, ty en syskonskara, dömd att min livvakt vara, ler då och skämtar bara, dansande, yr och glad.

Skönast är dock när natten ensam i rymden rår, drömma vid havets vatten, vatten som fjärran går, drömma om andra stranden, när upp mot himlaranden månen med vita handen silversolfjädern slår.