1. Och inte vill jag sörja, men sörjer ändå; han kommer nog igen om ett år eller två, när rosorna de blomma så blida. Han kommer väl igen, mitt hjärtas egen vän, ty kärleken den vissnar ej så tida.

2. Saa standsed og der den Blodets Strøm, som før var vant at rinde. Saa dirred ogsaa de Nerver til ro, og Sanserne alle blev blinde.

Og Hjertet, Hjernen virker ej mer, du er kun Støv og livlöst Leer. Lad længes, lad grædes med Evighedssavn; Du er kun en Støhob, en Daad og et Navn.

3. O, du, som allt för mitt hjärta är, ett vatten hör jag kvälla. Den, som har fått en annan kär, må sjunga med de sälla.

O, du, som allt för mitt hjärta är, en blomma ser jag knoppas. Den, som har fått en annan kär, må njuta glad och hoppas.

O, du, som allt för mitt hjärta är, ditt liv från dig de taga. Den, som har fått en annan kär, må evigt, evigt klaga.

O, du, som allt för mitt hjärta är, ett blomster blev trått och brutet. Den, som har fått en annan kär, kan se med fröjd mot slutet.

4. I dödens tysta tempelgårdar, bland kalla gravar vandrarn går; vid glömda namn på brustna vårdar allena han i tankar står. Så kanske, oviss om mitt öde, mitt namn du här skall se en gång; ack, hejda blott din undrans flöde. Ett liv är kort, dess längtan lång. Tänk då på mig som på de döde: "Mitt hjärta vilar i min sång."