Nu guldbegjutes gröna vatten, smaragder sprutas ut i natten. Lysande fåror spegeln skruda, plaskande åror dämpadt ljuda. Kring vattenvärlden månen glöder, men vart går färden, stumma bröder, hem eller vida? Sjung mig lisa, vänliga, blida roddarvisa!

Därute gunga andra båtar, och röster sjunga andra låtar. Som fjärran mässor ekon strömma, med sänkta hjässor tyst vi drömma. Hälsande vandra röster köra, alla hvarandra känna nära. Mänskorna sjunga, lyss och ana på viddens tunga, öde bana.